Nu är det jul igen jag menar midsommar eller känslan av att nu har det gått ett år igen förra året ösregnade det och vi hade ladan full med folk fortfarande folk i år, men en ton mindre skönt på ett sätt för ju äldre vi blir, desto mer slutkörda är alla av olika skäl men varje gång vi samlas slås jag av hur präglade av livet vi är barnen tjoar och bråkar om varannat kalle gör midsommarkransar är något slaga genibarn fallenhet för allt, visar någon artikel han är med i om att han är bra på sitt jobb, man kan inte låta bli att blir ganska stolt inga blommor blommar förutom dom vi snor på en stor äng, ogräs kallas det väl äter kokta ägg, sill och ber någon ta en bild, så att vi minns fast jag vet att det kommer vi ändå göra för det här livet vi bygger är ingen annans än vårt jag oroar mig lite för att vår ena gäst ska ha tråkigt i ett sällskap av bara familj och barn men tänker, att även om jag nog inbillar mig så är det fint att kunna ha tråkigt ihop att det är något familjärt över det as well beklagar mig över att jag är trött, eller ber om ursäkt att jag inte är på topp dåligt samvete och höga förväntningar let's take it down a notch det är okej, christin säger någon vi går och lägger oss klocka tio medan någon annan spelar UNO till klockan ett alla är trötta och sura dagen därpå frukosten är en lång startsträcka och sen är vi igång igen mitt i denna underbara midsommar helg
