Jag inleder 2025 med att ha en akuttid inbokad till tandläkaren imorgon, den andra januari. Så jag lägger till ”inte skjuta fram och ignorera tandläkarbesök” på listan till 2025. På samma lista står: fortsätta läsa böcker (det var mitt bästa tillägg 2024, att få rutin på läsandet), kallbada minst 2 gånger, hitta någon slags rutin för rörelse och vara med på en av loppisarna som är varje vår/höst här på St Knut. Jag försökte hålla det konkret för att undvika floskler eller känslan av att man inte duger som man är. Jag skulle också vilja bli bättre på att städa oftare hemma och få in bloggen och my old life in my new life lite mer.Men framför allt: 2024 var ändå ett ganska bra år. Vanligt, inte livsomvälvande. Och det känns ganska härligt även om det gör att jag varken kan komma med livsråd eller djupa insikter eller erkännanden. Detta året orkade vi resa en del. Det blev England, Frankrike och Polen. På jobbet bytte jag tjänst och tog några kliv. Har så vansinnet roliga uppdrag på jobbet. Också kul och tillfredställande. Jag och Anton har haft det bra. Barnen är stabila, skolan (3:an) och förskolan (nästsista året) är vardag och rutin, inget nytt. All is good.Minussidan? Hade väldigt lite energi och tid kvar till nära och kära. Och mig själv. Fick en chock när jag insåg att jag inte sett min bror med familj på 3 månader nu under hösten och vissa bekantskaper gick om intent när livet ändrades. Jag grät i en butik när någon frågade ”vad har hänt med din stil”. Jag har inte orkat bry mig och det känns faktiskt lite trist, även om nog tårarna handlade om något annat. Det var precis innan semestern och jag kände mig skör. Och så kanske något enstaka bråk med någon som undrade varför i helvete jag plötsligt försvann men annars: den mest turbulenta tiden i olika relationer ligger bakom mig. Tack till 2021-2022 och terapin jag gjorde då! Fick syn på och bröt flera destruktiva beteenden. Något mer? Hmm ja, kanske att oron för Antons pappa hälsa också var lite som en blöt filt, men segare gubbe får man ju leta efter (aka livskraftig!) och även där håller vi varandra i handen. Det är en gullig liten familjen de där Anderssons. Min mamma bor nu nära oss i Malmö och Idun kallar hennes man för morfar. Varför inte tänker jag, och känner det uppriktigt. Så blev hennes familj. Så jag tänker att 2025 kommer handla mycket om att förvalta allt som landat de senaste åren. Det är inget fel med att tuffa på, tänker jag. I ett sms skrev jag ”kan inte lova att varken året eller jag blir bättre, men ser framemot ännu ett år där det finns plats att fortsätta försöka”. Men med det sagt så känns det bra att jag har både tandläkartid och en ett konstbesök inplanerad i januaris första vecka. Gillar ändå tanken på att öka verkstaden och minska snacket.
