<ol> <li>Vi är absolut inte i skick att flytta just nu. Vi la ett bud på en lägenhet i fredags och igår gick jag och la mig som ett emotionellt vrak. Vaknade med huvudvärk.</li> <li>Säljarna accepterade inte vårt bud, och jag blev till min förvåning...lättad. Missförstå mig rätt, det var en fantastisk lägenhet men vår utgifter hade ökat lavinartat och kanske hade även vårt äktenskap kraschat (av stress).</li> <li>Instagram är fantastiskt. Jag la ut en förfrågan för några veckor sen om någon visste någon som skulle sälja sin lägenhet. Och någon visste någon! Det var så vi fick nys om denna lägenheten och kunde lägga ett dolt bud innan den fanns på Hemmet. <a href="https://www.bjurfors.se/sv/tillsalu/skane/malmo/st-knuts-torg/master-danielsgatan-22/#kontakt" target="_blank" rel="noopener">Här finns annonsen nu.</a></li> <li>Även om jag gick och la mig med känslan av att vara "en bilolycka i slowmotion" av alla känslor, så landade jag också i: vi har det väldigt bra som vi har det, även om det är trångt.</li> <li>Malmös hippaste områden är yet to come. Hade varit grymt om man kunde se in i sin spåkula och göra sig ett klipp.</li> <li>Jag är trött på halvor och stora sovrum. Jag vill ha effektiva kvadratmeter.</li> <li>Jag och Anton hade nog gjort oss bäst i ett renoveringsobjekt. Det är där vi blommar ut. Men just nu är det vattenbrist i området. Vatten är en livsnödvändighet för att orka slå ut. Precis som sömn och lagom med jobb är för ett renoveringsobjekt.</li> <li>Det är jätteskönt att ha energi över. Att kunna skriva blogg med lusten i behåll, orka läsa två sagor för sina barn på kvällarna och kunna tänka ut något smart till jobbet istället för att ursäkta sig hela tiden när man snubblar på orden och sig själv.</li> <li>Jag har ingen aning om vart livet är om 1 år, om 2 år eller ännu mindre 5 år. Då är det en jävla fin trygghet att kunna landa här hemma en stund till.</li> </ol>
