Det känns konstigt, skönt och vemodigt att året nästan är slut. Det känns som jag var höggravid igår och för hundra år sen. 2020 va, vilket år. Det började bra och slutar bra (om man bortser från covid-19) för oss personligen. Jag började året med lilla Idun och gav mig totalt hän till hemma- och bebismys. Minns att jag bara ville vara hemma, nerbäddad i sängen med henne. Och att jag faktiskt var det också. Det tröstar jag mig med ibland när jag tycker första tiden försvann så snabbt. Jag var där. Satte fönstret på glänt när solen sken och njöt. Jag avslutar nästan på samma sätt. Även om Idun numera vägrar vara nerbäddad och fönstret i huset har slagit sig mellan värmen och fukten och inte går att öppna. Men jag är där jag vill vara. Däremot var mittenpartiet ganska så rejält svajigt. Men jag skulle igenom det också. Liksom vi alla skulle, mitt i något av det konstigaste man upplevt under ens livstid. En pandemi. Ibland slår det mig hur extremt sinnessjukt det stundvis känts. Och mer än någonsin har det varit så tydligt att jag har all min släkt på annat håll. Att hålla avstånd har verkligen väckt så olika känslor, på olika sätt. Vi har varit superlediga när vi varit här. Vilket varit himla härlig. Aldrig har ett år som 2020 gått så snabbt tycker jag. Kanske för att det aldrig varit så mycket vardag varenda dag i ett helt år. Inga kontraster att bryta av tiden med. Även om jag nog alltid tror det kommer vara ett innan Corona och ett efter Corona. Jag flyttade runt lite tulpanlökar igår eftersom jag grävde upp en rabatt jag vill plantera fint i till våren. La löv på för att isolera ifall det skulle komma mer snö och frost. Det kändes symbolsikt på något sätt. Att förbereda inför våren och skapa de bästa förutsättningarna för nästa år. Jag ser ändå framemot 2021. Jag har såklart också några önskningar som jag hoppas slår in. Men det tänkte jag att vi tar sen tillsammans med en sammanfattning. Vi har fortfarande lite ledig tid kvar att slösa innan 2021. Första året med Idun blev sannerligen inte som jag föreställt mig. Men det blev. Och det är jag glad för.
