[caption id="attachment_2147367166" align="alignnone" width="800"] Källa: här[/caption] Så nådde november och dom korta dagarna även mig till sist. Trots att det ett tag kändes som att sommaren aldrig skulle ta slut i år. Men i precis rätt tid påminde Vicky mig om det här Instagramkontot som hamnat långt bak i algoritmen. Det är så fint och beskrev november precis rätt. För inte nog med att november är rätt trist och mörkt så börjar det också gå mot slutet av året. Och man vänder blicken lite inåt. Börjar runda av. Eller jag gör nog det för jag märker att inspirationen tar en liten paus och låter reflektion tar plats istället. Efter ett långt arbetsår längtar jag efter det. Vad hände? Jag saknar mina kompisar, långa kvällar och tomma dagar. Att vara själv. Inte pressa hårdare, istället släppa förnuftet en stund. Leda med hjärtat snarare än hjärnan. Känner mig nästan upprorisk. Och trött samtidigt. Att det är omöjligt att hinna ta hyggliga bilder är sin sak, men det är ju något melankoliskt med november som jag låter ta plats i år.
