Är det en känsla jag är trött på så är det den att jag "aldrig gör något" jag är lat, ineffektiv handlingsförlamad dum, trött misslyckad fy fanken, är så innerligt djupt in i själen trött på att vara hård mot mig själv speciellt när jag bläddrar i kalendern med uppspärrade ögon och tänker, inte konstigt jag är trött men bäst av allt, ändå är att jag plötsligt inser att jag mår mycket bättre än i våras då hade jag inte orkar ens en fjärdedel av allt det här för i oktober har jag: varit i England grävt en rabatt, planterat tulpaner grävt upp en annan rabatt plockat ostron varit på skånedjurpark skolat in Algot på förskola försökt anpassa mig till en ny vardag börjat träna igen varit på gås-middag uppdaterat blogg, instagram ifrågasatt detsamma haft grov framtidsångest varit på möte i Helsingborg gått och lagt mig klockan tio varje kväll förutom när vi bjöd Antons chefer på middag bekanta på spagetti och köttfärssås sen blev bjudna på årets första höstgryta är det inte knäppt, att för en månad sen gick jag i öppna skor och ingen jacka? på en månad har det nästan hunnit bli vinter och jag, jag har kommit mycket längre än jag trodde
