Ibland skyller jag på internet för min ängslighet att jag har svårt att stå still, men jag vet inte jag är nog som jag är kanske förstärker wi-fi något hemskt, men göder något annat som är fint tar fram det bästa i mig ibland är min ängslighet, rädslan att fastna mitt starkaste driv ibland tänker jag, varför gör jag såhär mot mig själv, jämför och förstör jävla internet som om mänskligt beteende inte fanns innan www jag tror mer jag blev såhär när jag växte upp som tjej ingens fel såklart, bara samhället i sig fult att ta plats, hålls på plats genom att hela tiden lära sig att titta bak, fälla sig själv har jag fel? om man tänker efter vad är skillnaden på en blogg och någons memoarer när gubbar gör det GW persson och han där surskallen på Österlen, Ulf någonting dom verkar dessutom båda få plats äh, det här är mina memoarer i realtid eller vadå? måste man ha åstadkommit någonting för att få lov att skrika se, nu hålls vi på plats igen vad är det för jävliga skit som om mitt människoliv inte är värt ett dritt det här är min bedrift att jag fortsätter fastän det känns som om någon står på min bröstkorg ryter mig hes hoppa av för fan
