<ul><li>När man yttrar sina höstmål i augusti så borde man bli tvingad att göra det i ett rum fyllt av kallblåst och skarpt ösregn för att liksom sätta mål och visioner anpassade till den faktiska hösten.</li><li>Jag har tänkt orimligt mycket på första avsnittet i säsong två av The Kardashians. Tyckte så synd om Khloe. Vet inte vad det betyder? Att populärkulturen ätit sig in i mitt DNA?</li><li>Lyssnade på poddar medan jag sorterade tvätten idag. Säger ju lite om hur mycket tvätt vi hade men hann också fundera på vad jag skulle säga om de här åren om någon frågar mig i en podd om 10-15 år. Ängsliga småbarnsår kanske? Jag hör mig själv säga något om en sökande tid i mitt liv. För man kommer fan aldrig ifatt sig själv mitt i barnens barndom. Jag har inte d- vitamin brist. Jag har vem- är- jag-brist. </li><li>Har börjat läsa en bok om moderskapet, att bli förälder, och den är mörk och skev och annorlunda. Kanske bra, vet inte än. Men inser att jag inte alls hade förmågan att sätta ord på hur det var när jag fick Algot. Ibland tänker jag: hoppas någon kommer och hämtar den där tjejen (jag, när jag fick Algot) och hjälper henne.</li><li>Gnällde över Idun till en kompis till en kompis som råkade vara barnpsykolog. Hen berättade att hens professor en gång förklarat att ”två års åldern är det mest aggressiva utvecklingssprånget i hela vårt mänskliga liv”. Skrek-skrattade rakt ut i luften. Så on point.</li></ul>
