Nu är det Måndag igen känns skönt att lämna förra veckan bakom mig inget drastiskt eller oöverkomligt hemskt bara ett par steg tillbaka när det gäller sömnen även om det stundvis känns rätt oöverkomligt om jag skall vara ärlig Sömnlöshet, gud vad jag kämpat med det de senaste sex månaderna tog inte på folk med sömnlöshet på allvar innan jag själv blev drabbad det förändrar en när kroppen jobbar emot en så hårt De senaste veckorna har det blivit bättre absolut så ett litet tillbakasteg är väl att räkna med akupunkturen hjälper men ja, han är ingen trollkar även om det vore skönt jag hade betalat dyra pengar Det hela är väldigt frustrerande när hjärtat vill en himla massa men kroppen är en enda bromskloss när man sitter där och blickar ut över allt man vill göra som bara väntar på att man skall plocka upp dem men sen, inget Då gråter jag alltid ett par tårar och längtar tills det går över
