Vi är tillbaka i huset. En sista vecka innan stan och vardagen tar vid igen. Känns konstigt att tänka på. Det känns skönt att få landa lite i sommaren igen. Bara vara i den. Bland ikea-kassar och Ica-påsar. Finns i varje hem, jag lovar. Det känns överallt att det slagit över till sensommar. I naturen, i kroppen, i hjärtat. En kompis skrev så fint till mig idag att ”det finns ett före och ett efter”. Och hon har rätt. Så känns denna sommaren. I fredags var det begravning för Rolf, min svärfar, Antons pappa och barnens farfar. Känns surrealistisk, som att han fortfarande står vid sin plats vid matbordet och grejar med yoghurten. Det blev en fin dag trots allt, med alla fem barnbarn. En annan skrev till mig ”stanna i det så länge du / ni behöver”. En fin tanke att skicka med någon. Det slår mig, att även om sommaren blev något helt annat så stannade vi precis där vi behövde.
