Det känns nästan som att det är första gången vi möts. Som att det är min första dag i skolan och jag står längst fram och ska presentera mig. "Hej hösten, jag heter Christin och jag är...." sen vaknar jag av att Idun skriker "gomomo" i mitt öra. Om man bortser från barnen, så har jag varit otroligt ledig i sommar. Inte bara praktiskt, utan även i huvudet. Det är en viktig skillnad. Ibland kan jag ligga helt still på soffan utan en enda sak i kalendern men är totalt uppe i varv i huvudet = väldig förrädisk vila. Men i alla fall, jag har tänkt oerhört få kreativa tankar i sommar (det lilla jag gjort har gått hit, till er!) och det har mest varit otroligt skönt. Ibland läskigt och då har jag lite oroligt lutat mig in till Anton och sagt "tänk om är all min kreativitet slut nu". En överdriven tanke, men ändå inte helt obefogad (och absolut inte i stunden, ska gudarna veta) eftersom det faktiskt är just kreativitet som får mitt enmansföretag att snurra. Ibland tycker jag det är så utelämnande att skriva om mitt jobb som frilansande konsult, fast många har frågat mig att skriva ett inlägg eller två om det. Jag kan inte helt sätta fingret på var olustkänslorna uppstår men jag tror det är en bladning av 1. prestationsångest 2. rädsla att något ska misstolkas av aktuella eller framtida kunder som jag jobbar med 3. jag kan själv bli extremt trött på hur arbetsfokuserat och borderline stor-i-truten (fast det alltid går under "stolt" och "ambition") mycket är idag. Dessutom finns det redan en uppsjö (ibland väldigt bra!) Intagramkonton som är matnyttiga och inspirerande på ämnet. Men samtidigt så är jag bara en tjej som står framför en....arbetsmarknad och frågar om hon kan få jobba med något hon älskar (nu hoppas jag ni kan er Notting Hill-referens!). Kanske en strimma inspiration kan lysa genom den springan? Hur som helst. När jag tog beslutet att stänga ner JWHF höll det precis på att bli vår, men en sån maskin stänger man inte bara av med en knapp så det är först nu jag verkligen känner mig fri. Det var som att lämna ett himlastormande förhållande. Jag känner mig förbryllad, lättad, lyrisk och lite vilsen över hålet med tid JWHF lämnar efter sig. Samtidigt som jag oroar mig för att all min kreativ sögs upp av denna underbara men ack, så krävande plats, är jag också extremt trött på kreativitet som handelsvara. Eller ja, det är ju som sagt det jag faktiskt säljer, men som statusmarkör? Snark. Den glorifieras, höjs till skyarna och är så extremt eftertraktad att den ibland verkar helt onåbar. Visst har man ändå lite lust att sätta en sylvass nål i den ballongen? Samtidigt som man kastar lite sten i glashuset. Ni hör ju, minerad mark helt klart. Okej, hösten! Vad vill du veta om mig? Jag är så dålig på att berätta om mig själv, säger jag och tittar trevande ner i marken och sparkar till katedern snett framför mig. Jo, jag har en kund jag jobbat löpande med det senaste året. Det känns underbart skönt att få lov att gunga in i hösten med dem och inte den vanliga hetsen över var nästa uppdrag ska komma ifrån. Utöver det får vi se vad som händer framöver (det som också är så himla kul och spännande med frilanslivet; you never know). Jag var supersupernära på att ta ett jobb i Köpenhamn på ett företag som kontaktade mig via LinkedIn (Tips; det hjälper att uppdatera sin profil!), men sen ändrades förutsättningarna och vägen svängde igen. Det var även då som jag insåg: "Gör inte samma sak igen, Christin. Spring inte mellan det ena tidsslukande hålet till det andra. Inte nu". Hösten är en nystart. Jag vet, klyschigt men i år stämmer det verkligen för mig. Eller, om inte en nystart som i rivstart, så i alla fall en ny fas ( med mjukstart). Algot börjar skolan vilket i sig kommer att ändra vår vardag, Idun är 1,5år och med det kommer den obligatoriska identitetsförvirringen där jag går från att vara en duo till en självständig person igen (i alla fall veckodagar 8-16) och jag måste sortera i hur jag vill spendera mina nya arbetstimmar. Det är som ett stort källarförråd som jag inte rensat på flera år. Men med det så kanske det där inlägget om mitt jobb rent konkret hinner skrivas. För JWHF till trots, så är denna platsen, något jag gärna vill satsa på. Jag har bara aldrig riktigt vågat erkänna det fullt ut. Nu vet ni. Håll till godo.
