Jag har rivit av en del poddar senaste. Medan Anton lever med en podd i öronen som en andra hustru, så har jag stundvis svårt för konceptet eftersom jag helt enkelt är för trött. Men så ibland öppnar sig ett fönster i min kropp och då djupdyker jag. Det är härligt att orka ta in inspiration utifrån, varesig det är att läsa böcker eller lyssnar på poddar, så är det en treat jag helt tog helt för givet innan mitt liv tokpräglades av småbarnstiden. Förväntat handlar många om starten på hösten. Jag kan också känna den, inspirationen, som infinner samtidigt som löven faller från träden. En alldeles underbar känsla, som gör att jag kan känna mig så otroligt levande. Men det slår mig att det är känslan som är det rena guldet. Utförandet... I don't know? Jag tränade på lunchen idag och det är sån enorm uppförsbacke att det fan inte är riktigt klokt. Jag har redan lite träningsvärk som jag redan inte riktigt orkar med. Känns inte som guld. Jag vill skriva, men blir avbruten av någon som boxar mig på patten och tycker det är kul, en jordnötsmacka eller bara sänkt av min egen slöhet. Ett nytt avsnitt av Real Housewife of Beverly Hills. Jag känner mig förfärad och förbryllad över hur flyktig, egensinnig och helt unik inspirationen är. Men kan samtidigt känna att jag har missförstått hela konceptet? Måste jag verkligen förvalta den? Ta hand om den? Konvertera den? Nu? Går det ens? Vet jag ens hur man gör?Jag känner mig nöjd när jag betat av mejlen, skickat papper till min revisor, sett över våra lån och blivit anlitad för ett nytt uppdrag. Bra, roliga och gedigna grejer. Inte illa pinkat på något sätt. Men det är inte inspiration nödvändigtvis? Jag får inte garanterat mer inspiration heller? Jag får inget förhandsbesked på när den kommer nästa gång. Ibland känns det mer som om inspirationen sitter och fnissar i ett hörn när vi står och lyfter vikter, ringer banken, söker nytt jobb. "Hihi, I made her do it", med händerna framför munnen. För inspirationen är en vilding som dansar yvigt, svävar ut och slingrar sig in och ut ur kroppen. Kryddan, glittret, syret och hjärtslagen. Som den roliga sidokaraktären i en Disney film. Med det sagt, fortsätter jag säkert jaga den.
