En dag tyckte jag det var härligt att ta på mig en tjocktröja och sen svettades jag en himla massa. Jag packar inte undan sommargrejerna riktigt än. Men ser framemot någon form av ny höstkostym. Ibland känns det som att jag inte får lov (i mitt eget huvud) att vara lika vilsen denna gång som när jag fick Algot. Jag är ju äldre och borde veta bättra men icke. Lika existensiell, frågande och undrande och ifrågasättande som för fem år sen. En av er lämnade en gång en fin kommentar om att det var fint att få följa med här eftersom man ofta får det hela lite... ofärdigt. Trevande och ofullständiga tankar som ändå är summan av ett liv. Så som det oftast är, men i en (www) värld där alla rör sig i tvärsäkra termer och övertygelser blir jag ibland osäker på att min osäkerhet ska få ta plats eller får plats. Eller hur den tas emot. Men så får man en sån kommentar som påminner en om att så är ju livet och väldigt få är övertygande om sig egen övertygelse så fort man lämnar sociala medier. Som med denna lilla blåögda klump. Ena dagen drar jag igång en konfettibomb till morgonkaffet i ett glädjetjut att jag äntligen ska få jobba ostört när Anton är föräldraledig och andra dagen vill jag inget annat i livet än bara vara med henne, stänga ner allt annat och känner mig vemodig för tiden går så snabbt. Men hur som är det trevligt att jag kan äta lunch med denna nu när han är i Malmö om dagarna. Anton jobbar som arkitekt i Lund annars. Vi åt italiensk på Davids Hall hos Osteria Dila. Det var gott kan man enkelt sammanfatta det med. Och så har jag börjat träna igen efter ett väldigt långt uppehåll. Jag slutade träna när jag blev gravid med Idun & blev inlagd med nässelutslag och lät mig själv va så länge jag behövde och tills jag behövde något annat. Vilket är nu. Huvudet behöver endorfiner och magmusklerna behöver behöver hjälp på traven så det inte känns som jag har bråck i magen efter jag har varit i rörelse en hel dag. Önskar mig ett stabilt bäcken till Iduns 1års dag. Jag har även köpt mig en ny bra BH efter 1 år med en korvig amnings-bh. En investering jag verkligen rekommenderar. Jag gick in i en underklädesbutik och sa "hej jag har ingen aning om hur jag ser ut längre". Och kom ut i chock med en D-kupa. Mitt tvivelaktiga känsloliv kanske inte ändrades i och med barnafödande, men mina bröst gjorde sannerligen.
