Så blev det lördag i Nice, vår andra dag. Här i favoritbyxor från Stine Goya, blus från Baum und Pferdgarten och jacka från H&M. Det var den dagen då det började regna vid lunch och slutade inte förrän nästa dag. Men vi hann ta vara på förmiddagen och resten av dagen lyx-slappade vi på hotellet. Lyxet i form av att vi kunde ligga raklånga i sängen om vi ville och inte nödvändigtvis springa fram och tillbaka i korridorerna med en Algot som aldrig blir trött. Hej! Vi tittade i butiker, drack sur espresso och en smörig croissant från ett ställe vi trodde var ett turistställe men som vi sen läste skulle vara ett av Nice bästa. Men jag vet inte jag. Vi gick till torget som var fullt av fransoser som ropade hem både helgblommorna och middagsmaten. Väldigt stämningsfullt. Det är verkligen färg överallt i Nice. Vi strosade i timmar utan att köpa något till Antons stora sorg. Han drog en djup suck när han luktade på de djupröda, närodlade tomaterna och sa "tänk om". Och ett frö till en dröm började gro. Jag har länge sagt att om eller innan vi får ett barn till vill jag gärna ut på ett äventyr. En längre resa. Har slängt mig med Sydamerika, Thailand, Australien men utan något större övertygelse. Sen såg jag Anton med tomaten och tänkte att äventyret behöver inte vara så långt bort. En ny dröm. Att tågluffa genom Sydeuropa nästa vår. Tänk, Portugal, Calpe, Amalfi eller kunna stanna i Nice en vecka om man vill. Så om ett år hoppas jag få kunna ta samma bilder igen. Drömmar, bra bränsle ändå, visst?
