Vi kom fram till vårt första stopp i lördags vid midnatt. Algot grät för han var så trött, överväldigad och typ rädd. Huset kändes allt annat än mysigt. Helt tvärtom från när vi vaknade på morgonen. Det kändes som vi var med i en fransk film. Ett kollektiv på fyra familjer köpte en gammal kvarn av något slag och gjorde om till bostäder. Två stora ladugårdar blev fyra lägenheter. I deras fotoalbum kan man se hur de gör allt själva på 90-talet. I denna delen bodde en konstnär. Vilket genomsyrades i hela huset. Det var inte det mest praktiska boendet, men en upplevelse, helt klart. Klart man sätter en fåtölj framför utsikten. Det var tre våningar. Huset var inte i toppskick för att uttrycka den milt, vilket gjorde att det stundvis kändes otryggt. Eller kanske mest ovant, även om de känslorna har en tendens att flyta ihop. Men barnen är helt otroligt på att gå med på rätt många omständigheter. En ambitiös ombyggnad för att ha gjort helt själv. Men också…inte fackmannamässigt utfört kunde man snabbt konstatera. Något som inte syns på bild är att det luktade helt otroligt mycket mögel och vi fick akuttvätta alla våra kläder när vi kom fram till nästa ställe. Men Iduns och Harriet kärlekshistoria tog fart här i detta drömrum. När vi väl var i huset såg vi inte röken av tjejerna som levde livet här och sa att vi inte fick komma in. Mysigaste rummet ändå tror jag faktiskt. Kaklet, smidet och bokhyllan. Trägolvet och den franska balkongen. Vilket kuliss! Anton i köket som vanligt. Alla får naturligt sina roller i gänget under resan. Jag har dokumentationsuppdraget, hehe. När vi kom in i Frankrike var det sista sucken på rapsfälten, syrenerna och blåregnet. Vi kom precis i skiftet mellan vår och sommar. Att roadtrippa med kompisar - vilket hit! Det är våra kompisar som fixat med boendet. De är med i home exchange, så de bokade huset via det. Ingen i resesällskapet har helt koll på vart vi exakt bodde. Adressen i gps:en omvandlades i folkmun till ”franska landsbyggden”. Nära Reims (1h) och Champange är ett koordinat att förhålla sig till. Nåväl. En något knäpp men alldeles underbart upplevelse.
