Något av det mysigaste jag vet är att åka bort bara vi tre redan när Algot var en liten mini grabb tre månader och vi var i brighton jag minns knappt staden, ingen av oss gillade den egentligen men att bara vara vi i hotellrummet fri från disk, jobb måsten det, det var och är så underbart första gången jag kände mig som en familj när banden knöts, säkrades och stärktes var när vi hyrde hus i danmark Algot var knappt två månader det regnade i princip i två veckor i sträck men där, mitt detta känslomässiga skyfall blev vi en familj jag blev förälskad då började jag älska Algot på riktigt och ärlig det tog ett tag, men så kan det ju också va, inte sant? men vi behövde komma bort från vardagen för att komma igång, få lov att vältra och rulla runt i bara oss utan massa andra attribut Stockholm är tjusigt, det kan man inte säga annat om speciellt i fredags när himlen var klarblå och utbildningen ja den är ju inspirerande och bra på alla sätt, missförstå mig rätt men det är ändå när vi går hem och leker björnen sover, äter hämtmat och badar badkar i timmar som är bäst ibland tänker jag att Algot verkligen fattar semesterkonceptet omfamnar det och verkar mysa lika mycket som vi tänkt att han fått semestermodet av mig Det är som att han fattar att detta är mysigt, sa jag till Anton för det har varit så ändå sen start sen den där gången i Danmark och Brighton men så slår det mig att det kanske nog inte är semestern eller hotellrummet i sig utan vi, jag som kommer till liv Istället för sen, ska bara då nu kanske vet inte vill inte hur gör man nästa år eller nästa helg imorgon eller igår eller vem var nu du igen? skitsamma, har du sett mina jävla nycklar? så öppnar jag upp omfamnar släpper taget slappar av låter allt va och är istället helt redo att släppa in just precis detta ögonblick
