För en liten vecka sen klev vi av tåget på Kings Cross, det var ett kärt återseende och känslorna var höga. Precis som Algots kickar. "Var det mycket folk i London"? Svar: ja, i malmömått mätt, men nej, i Londonmått. En storstad som har svårt att skaka av sig känslan av virus eller så har alla turister gått vilse i Brexits korridorer, eller så hade vi bara tur. När jag och Anton suckade typ samtidigt "gud va härligt" nästan samtidigt när vi möttes av denna bekanta vy. En ny känsla, när något man brukade ta för givet, kändes längesen. London och dess favoritväder: grått. Här hade nog någon fått nog och gått loss med en annan palett rakt på fasaden. "Går det bra med barnvagn i London"? Ja, men det är bökigt, det går inte att komma runt. Det gäller att stålsätta sig och gärna vara fler vuxna än barn. Som vi var! Dagen till ära följde min morbror med in och höll oss sällskap trots att London är som...hemköp för honom. Fint, medan vi letade efter en pub att äta lunch på. Men kan hälsa alla framtida, hungriga barnfamiljer i London att 98% av alla pubar öppnar kl 12, och de sista 2% hittade vi inte. Kings Cross har genomgått sån extrem megaförvandling de senaste åren. Det går knappt att känna igen sig. Under alla åren jag rest hit har Kings Cross mest varit en tågstation som man mest bytte från regionaltåg till tunnelbanan på och gick absolut inte varken höget eller vänster. Men nu är det ett riktigt trevligt område! Vi hamnade på en halvtrist resturang, men vi öste ner pizza, friterad kyckling och Mac'n'cheese i halsstrupen. Sen var alla glada igen. Kan istället rekommendera Dishroom som vi var på förra gången. Hela området är bevarat men ombyggt industriområde. Filosofin påminner om High Line Park i New York. Och man kan gå hela vägen till Camden längs med kanalen. Nej men kolla så tom tunnelbana. Så skönt! Men också: blicken hos en förälder på "semester". Vi tog den blåa linjen till Green Park. Där var superfint i alla sina färger. Och vi gick till Buckingham Palace. Där har jag inte varit på flera år, men det kändes mysigt att göra typiska turista grejer med Algot. Även om han mest lekte spindelmannen. Sen blev vi akuttrötta och sa "vi måste nog åka hem nu". Men vi hann ta en bild framför ett hus som såg viktigt ut. Klurigt att veta vad man ska göra med barn i en storstad ändå, tyvärr. Algot ville åka London Eye, men det tar liksom 45 minuter och han blir uttråkad efter 5...sekunder. Men trots att det var en kort tur med mest planlöst vandrande omkring verkade Algot nöjd. Något att tänka på! Kanske var det för att han såg en "riktig riddare med ett svärd". Maybe baby! Min version av riddare med svärd är: vi åker tillbaka i april och kan lämna barnen hos min morbror och jag och Anton tar tåget till Paris. 🤤
