För två veckor sen var vi fortfarande i Stockholm! Det var söndag och Algot som inte glömmer någonting hade tjatat hela helgen om Gröna Lund. Svårt att klandra honom eftersom han hade the time of his life där i våras när Anton och Algot hälsade på mig i Stockholm när jag var uppe och gjorde Lindex jobbet. Vi visste ju att det var stängt men han ville se det med egna ögon. Så vi begav oss. Vi promenerade allt för mycket, tänkte min kropp sen i slutet av dagen. Men fint var det! Solen sken, Stockholm likaså. Rätt pampig vy. Och bakom mig såg det ut såhär. Också storslaget, hehe, fast på ett annat sätt minst sagt. Köpte en kaffe medan vi väntade på båten till djurgården, som ändå är det trevligaste transportsättet. [gallery columns="2" size="full" ids="2147371030,2147371031"] Algot visste precis hur var och när. Fascinerande ändå hur han kommer ihåg detta glasklart men varje morgon har han "glömt hur man tar på sig skorna". Alltså, Stockholm var så fin denna dagen att jag var helt lyrisk. Vi prickade verkligen in rätt dag. Men när vi kom fram fick ju Algot dystert inse att Gröna Lund faktiskt var stängt. Besvikelsen varade dock en sekund när han insåg att dom höll på att "göra en Halloweenfest", så det var ok. Algot älskar Halloween också, så nästa vecka är markerat tydligt i kalendern med fest på förskolan och så har vi lovat honom tivoli i Köpenhamn. Vi köpslog oss till en bra dag utan gnäll, yes. [gallery columns="2" size="full" ids="2147371022,2147371020"] Skansen var vackert, relativt folktomt och som om han kunde lukta sig till det hittade Algot ett par karuseller. Här var vi i säkert en timme när han åkte de tre karuseller som var i gång en miljon gånger var. Men jag var trött så det passade bra och det känns extremt meningsfullt och livsbejakande att se sitt barn så glad. Den sortens glädje barn har är verkligen förtrollande. Allt var så vackert och jag tänkte mest att jag älskar detta och vill alltid att livet ska vara såhär. Jag var visserligen trött men att vara iväg själva, vår lilla familj, är något av det bästa jag vet. Vi reste mycket med Algot när han var bebis, sen kom några år då det var för bångstyrigt, men nu när han är större är det underbart igen. [gallery columns="2" size="full" ids="2147371015,2147371016"] Kolla så fint! Och skönt med inte högsäsong och eller om vi hade tur med inte så mycket folk. [gallery columns="2" size="full" ids="2147371010,2147371009"] Jag såg ut såhär! I en av mina favoritklänningar från Marimekko. Ska erkännas att klänningar är det som passar mest och bäst just nu i och med kanonkulan man jag använder nästan alltid hela min garderob, sparar sällan saker till enstaka tillfällen, utan stylar och trixar istället för festkänslan. Garderoben ska användas och det är kul att känna sig fin, även om det är en söndag i en djurpark, hehe. Men till sist fick jag dra ut stickkontakten, so to speak. Lite för sent, kroppen hade redan börjat göra ont, så vi begav oss motvilligt hemåt. Men med strålande utsikt som sällskap. Vi hade köpt en ny jacka till Algot eftersom 85% av hans garderob blivit för liten över sommaren. Denna är från Kuling och x antal vuxna har frågat om den finns i deras storlek också, hehe. Mysig och snygg tydligen. Påväg hem efter en helt perfekt dag (minus foglossning). När vi kom hem till hotellet grät jag lite i sängen för min kropp värkte så mycket, men egentligen var jag glad. Var bara så sinnessjukt trött på att vara gravid och ha ont. Så avslutade vi dagen med samma vy som vi började den. Och istället för att gå till en fancypancy resturang som man gjorde en gång i tiden låg vi på hotellrummet och åt Mcdonalds. Allt i livet har sin tid och just nu känns detta ändå självklart.
