Vilken revanschresa det här blev! Alla mår...bra. Visst visst, förkylningar, lite nackspärr och att det tog x antar dagar innan stressen la sig på riktigt. Whatever, livet är alltid livet. Men i det stora hela: underbar semester. Varje gång vi går ut från lägenheten vi hyr skriker Algot "tjoohooo" och börjar springa. På riktigt alltså. Visst har han tjurat en och annan gång när han velat få glass innan maten, men annars har han varit på enastående humör. Alltså helt otroligt. Vilket den här bilden får symboliserar trots den lilla mannen i hörnet som förde min bild, hehe. Men Algot skutt är bättre än allt, så det fick va. Algot var envis en dag om att han ville till stranden. Och nu är han så stor så han glömmer inte vad han vill längre (vilket var ganska skönt när han var yngre, hehe). Så i onsdags åkte vi till stranden i Cascais, det tog bara 30 min med tåget och var supersmidigt. Lissabon verkar vara staden som har allt. Vi hade tur för det var 18 grader och bara lite vind. Och en nästan helt tom strand. Verkligen en fördel med att åka i februari. Stranden och att springa är nog det Algot älskar mest. Vilket han också meddelade, "jag älskar att bada, mamma". Och snart var han nästan helt naken med bara blöja, scrafs och keps på kroppen. Och hans starka personlighet förstås. Det var dock svinkallt i vattnet. Men så härligt att komma till havet och stranden. Jag tvekar alltid lite att åka till städer utan vattnet har jag märkt. Vill kunna se ut och havet är så meditativt, enkelt. Det finns en härlig strandpromenad mellan de olika tågstationerna så vi promenerade mellan Cascais och Estorille när vi skulle hem igen och stannade då och då för att titta på surfare. Ser ju sjukt härligt ut - "sån hade man ju velat vara", sa både jag och Anton, hehe. Tror det är en känsla som automatiskt infinner sig när man står och glor på coola surfare. I nästa liv kanske. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368040,2147368039"] Tänk att det här ändå var en ganska vindstilla dag? Fullt ös och ibland fick man springa mellan olika passagerna på strandpromenaden för att inte bli dyblöt av en våg. Underbar dag vid stranden helt enkelt. Att resa med ett lite större barn, så roligt! Livet med barn ändras verkligen hela tiden, vilket för mig är viktigt att påminna mig om. För trots att livet har ändrats konstant de senaste 4 åren så har jag ofta en känsla av att vara... fast. Att en period är evighetslång, att det är det som gäller för alltid. Trots att det ändras hela tiden. Kanske är det för att barn och känslolivet med dom är så intensivt att det känns som det hinner gå en livstid på några få stunder.
