Idag är bildag. Vi åker från Danmark till Kalmar. Idun tycker det är tråkigt och vill mest kasta sig från en pool till en annan, vilket hon i princip också gör. Bara det att tiden är en lusten lite sak. Transporter mindre roliga.Barnen bråkar mycket. Helt plötsligt känns de så stora. Medan Algot var ensam med oss i fem år lärde sig Idun takten mycket fortare. Game on redan vid förlossningen. Samtidigt njuter jag av tiden bara vi fyra. I början av semestern hade jag fomo över att vi inte hade mer planer med andra. Men vinsten blev varandra. De långa dagarna tillsammans gör oss tajtare, trots bråken. Det händer - håll i hatten - att barnen leker. Kortare stunder men även det känns som en vinst för oss föräldrar.Jag hade svårt att sova i natt. Ett släktdrag är att vi vaknar där vid halv fyra på morgonen och är vakna ett par timmar. Det och tjockt hår. Skämt å sidor. Där på natten är det så lätt att ångesten grabbar tag i bröstet. Höjda räntor, hälsa och shit, tänk om jag suger på mitt jobb? Det drar igenom en som ett gäng kriminella. Plundrar själen.Men det räcker med bara lite tilltro (och ganska mycket terapi) när jag försöker dra igen dörren och låsa snabbt. Jag tänker på sommaren och överväger att det kan vara en av våra bästa än. Jag ställer upp känslan i hyllorna, städar efter inbrottstjuvarna.Glass, bad, sommar, sol, familj och lugn och ro. De finns kvar.
