Jag får erkänna att vår tur till Stockholm inte blev perfekt. Usch, vilket ord. Perfekt. Får mig att tänka på Gisela som har en underbar rättstavning på ordet. Ingenting märkligt hände mer än att stjärnorna inte stod i en rak linje. Jag fick min mens som gjorde ovanligt ont. Idun vaknade kl 05.30 för lägenheten vi hyrde bara hade vita tunna gardiner (?!), det regnade, barnen var mer uppförsbacke än nerförsbacke och så fick jag så vansinnigt ont i ryggen av att bära Idun på axlarna. Det var för mycket turister också. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag stundvis inte våndades för att det inte var perfekt. Mycket tid och mycket pengar för 50% semestermys och 50% tristhet i olika format. Men det var samtidigt perfeckt (här borde du ha tryckt på länken ovan). Pengar kommer och går men tiden består- när Idun spontanpussar mig när vi skärm-myser i sängen och säger att hon ”tycker om att vara med mig” så känner jag verkligen i varenda hudcell att dessa perfeckta ögonblick kommer vara flera livstider. I sin bångstyriga och högst personliga form.Hela semestern denna sommaren kännetecknas faktiskt av det. Även om det vilar en liten besvikelse över turen till Stockholm (lika bra att äga det!) så gör det inte det över resten av veckorna. Vi fyra har tajtat ihop oss och det är en underbar känsla.
