Havet hjälpte idag. Det var en del grinigt för alla på semesterns tredje dag. Klassiskt. Men så avbröt vi grinet för det var så barnsligt och infriade ett löfte till barnen: att bada. Det var svinkallt så vi höll mest på med stenar. Hur som fick vi tillbaka lite av vår sommar-rytm. Jag känner mig typ aldrig snygg på sommaren (ska ändå envisas med selfies och outfitbilder, hej!). Kan inte förklara det. Som att jag har svårt att bli kompis med mina bleka ögonfransar. Den trötta versionen av mig själv stirrar mig i vitögat. Och ögonbrynen färgar jag varje sommar så jag ska slippa viss leg när jag köper typ…glass. Tro det eller ej. Barnen lekte ihop och tjöt av förtjusning. Under tiden grillade Anton och jag läste i min bok. Måste väl ändå vara någon slags milstolpe i föräldrarskapet?
