Om slutet av semestern var lite av en besvikelse vädermässigt, så har inte slutet av sommaren varit det. Jag vet att det låter som en kliché, men med trädgårdslivet i sommarhuset har säsongerna absolut blivit längre. ...och mer färgstarka. Inte bara i blomningen för det är så otroligt fint att få följa årstiderna i detalj. Från knopp till stopp. Glädjetjutet när snön faller i januari och lättnaden när den smälter i mars. Jag har liksom nästan aktivt motarbetat trädgårdsglädjen i jakt på att vara en citytjej, men idéen att man inte kan vara båda. "Välj din nisch, kvinna!" har ekat i mitt huvudet. Men någonstans det senaste året så föll poletten ner. Christin, du gillar vad fan du vill! Jag drömmer om Stine Goya klänningar, snabba arbetsveckor och Birkenstock på knastrigt grus, jordiga jeans och guldigt solsken. Så jag bjöd min kompis Sandra till huset. Jag blev sjuk men Anton och Idun var där och jag fick vara med på FaceTime istället. Sandra lärde jag känna genom min blogg för typ 10 (!!!!???) år sen och sen dess har hon utbildat sig till trädgårdsdesigner. Helt sjuk hybridupplevelse av de positiva sidorna av www när en kompis jag lärt känna genom internet, satt i mitt sommarhus, med mitt barn i knäet och diskuterade vårt trädgårdsliv genom en smartphone. Och även om man kommer långt på hobbynyfikenheten, så var det otroligt att få Sandras blick på det hela. Otroligt värdefullt, även bara i de små råden och insikterna. Vilket borde vara självklart för jag lever med Anton som ofta pratar om hans frustration som arkitekt och hur viktigt grundarbetet de gör är för helheten. Så, nu ska jag samla inspirationsbilder till Sandra och sen ska vi ut på en tur till olika återförsäljare för att kolla på material! Helt otroligt värdefullt när jag inte har den blekaste aning vart man börjar i denna trädgårdsdjungel. Vi får se hur mycket som vi kan realisera tills nästa vår. Men drömma och planera kan man ju, vill ni hänga med på planerna? I så fall lägger jag upp vårt moodboard här och så får ni hänga med mig och Sandra!
