Jag har aldrig liksom riktigt varit i Åhus. Men nu var det dags. Det kom sig så att Anton visat ett hus som byrån han jobbar på ritat och tänkt ”här var det fint” samtidigt som vi hade ett inplanerat besök i Blekinge, vilket fick kompassen att peka ditåt. Vi hade lite tur med vädret och det är egentligen allt jag behöver. Jag kräver ingen 2018 sommar, men ett par dussin bad och en handfull dagar på stranden känns gött. Och dessutom mötte några favoriter upp oss på stranden. Något av det mysigaste är när ens Malmövardag får en sommarsäsong. Som Beverly Hills. Jag får fortfarande upp i mitt flöde på Instagram klipp från Brenda och Dylan. Mitt forever-par. Underbarast är när barnen leker med kompisar så till den milda grad att man knappt ser dem under en dag. Blir liksom lyckas med dem, för dem. Vi spelar Uno. Jag, Idun, Ida och Vega. Tjejerna är precis så stora för att vara med, men precis så små för att inte helt fatta reglerna. Eller visa alla dina kort. Kompisgänget kom spontant till Åhus med sin husbil. Vilket väl är hela grejen med husbilen! Själva hyrde vi ett attefallshus precis vid stranden. Eller 150 meter kanske. Väldigt fint. Hej! Jag hade inga problem att kasta mig in i semestern. Attefallshuset fick mig såklart att fantisera om ett eget på vårt tomt. Min granne Sofie hade tipsat om pizzavagnen. Så en dag åkte vi dit och tog med till stranden. Där vi också spelade volleyboll som om i en romantiskt sitcom. Men ibland är livet verkligen så. Idun levde sitt bästa liv. Sommaren är verkligen både Iduns och Algots bästa tid. Och visst, ibland får jag FOMO när jag ser diverse solnedgångar på Insta. Jag orkar sällan vara vid havet vid den tiden. Men fasiken vad livet med kidsen ändå fått sommarlovet att levla upp i idyll och skoj.
