Jag stänger datorn nästan lika snabbt som jag öppnar den. Det går inte att göra något annat när det är så här varmt. I en sekund får jag "dåligt samvete", men slänger det snabbt över axeln. Jag klagar mycket på värmen just nu, men på något sätt får det mig att vara här och nu. Kroppen är så långsam att inget annat går. Och långsamt är bra. Dagarna flyter verkligen ihop. Bornholm känns längesen fastän det bara är en vecka sen. Låt oss dyka in i vår första dagar. Som också var - långsamma och lugna. När jag och Anton pratade om vår sommar hittils igår och försökte komma på varför det varit så bra så blev det så tydligt. Finns ju många anledningar såklart men till skillnad från de senaste åren så har den här sommaren varit i vårt tempo. Styrt av oss och inget annat. En guldklimp-insikt vi tar med oss till hösten. I alla fall, min bror med familj hade hyrt ett hus på Bornholm och var snälla nog att acceptera min självinbjudan, hehe. Alla i sällskapet föll så handlöst för Bornholm att den yngre delen (min bror) till och med funderar på att köpa sommarhus där. Drömmen! Önskar att varje sommar blir såhär då (fast att det regnar på nätterna). [gallery size="full" columns="2" ids="2147365890,2147365891"] Vi åt glass på öns bästa ställe. Det kommer en mini-guide på JWHF, så håll till godo. Jag fick i alla fall något oväntat en ny favorit: apelsinsorbet. Så sjukt gott och läskande. Där min familj bodde var naturen mer Bohuslän-ig (även om stränderna och havet var underbara på Bornholm!). Till och med Algot badade från klipporna, att han har fått modet och tilliten tillbaka och hoppar självsäkert i vattnet är helt klart sommarens största vinst. Som när han åkte på SUP:en förra sommaren, och hela stranden tappade hakan att vi vågade. Vi litar på vår unge och han litar på oss, och det är så jäkla fint att jag kan skrika rakt ut av stolthet. Det var fullständigt underbart. Att bada alltså, vet ingen mer barnslig känsla i vuxen ålder som är så full av frihet. [gallery columns="2" size="full" ids="2147365867,2147365866"] Och eftersom det hade regnat en del veckan innan vi kom så blommande allt så himla fint. Kändes typ exotiskt. Bara för han är så gullig. Min fina lilla brorsson, Viggo. Tidigt nästa morgon åkte vi till Hulle Havn. Fina Helle, min svägerska! [gallery columns="2" size="full" ids="2147365861,2147365860"] Hulle Havn var fantastiskt. Inte minst för där var en trampolin som vi hoppade ifrån. Kändes som jag lekte med min lillebror igen som när vi var små när jag skrek "kom kalle, vi hoppar igen". Fint! [gallery columns="2" size="full" ids="2147365893,2147365892"] Sen åkte vi och åt glass. Alla namn, ställen och regelrätta tips kommer senare! Semesterlunken gör annat svårt i skrivande stund. Det var nästan så jag tyckte det här bilden på mig och min bror kändes för privat i en sekund. Vet inte varför. Men här är vi alla fall <3 [gallery columns="2" size="full" ids="2147365885,2147365872"] Viggolicous! Killarna med sin helt egna dynamik. Kivas och gapskrattar omvarannat. Åt Bornholms godaste pizza! Pizza Bianco (alltså utan tomat) är min favorit. Så jag bad om en utan. Det var våra första dagar! Såklart mycket mer. Som alltid. Men jag är för trött, solmosig och helt ärligt känns det fint att få minnas semestern som enkel, även om livet alltid är närvarande. Även om tajmingen blir fel ibland, man går varandra på nerverna, eller vad det nu kan va, så är jag så innerligt glad för dessa minnen. Med den lilla, lilla, lilla familj jag har kvar, och hur hjärtslitande splittrade vi är, så är jag väldigt väldigt glad över att jag har detta.
