Vi är i Danmark, en ganska så spontan weekend till Hornbæk och det otroligt fina hotellet Hornbæk Hus. Fyllt av Svenskt Tenn, handplockad loppis, danska klassiker, klara färger och starka mönster. Enkelt, varsamt och brutalt snyggt. Gud vad jag behövde bli golvad. Det hann bli mörkt innan vi kom fram och tröttheten hann tränga in i systemet, och då kommer alltid oron för allt och ingenting. Ängsligheten som ibland känns som den sitter i ryggmärgen. Känner mig lätt ensam och rädd på vinterkvällarna, som ett barn. Men allt det försvann när vi kom fram. Ett efterlängtat miljöombyte som visade sig vara fyllt av värme och omtanke. Med min älskade lilla familj på 3 och en guppande mage. När vi gick hem hand i hand från stället vi åt på, som mellan pub-känslan och julmusiken kändes som en scen från Love Actually, sköljdes jag över med en känsla av melankoli. Fast ren och inte svart. Tacksam och inte sorglig. Det var som att det nästan redan var ett minne och jag kom på mig själv att tänka "jag kommer sakna detta". Ett litet ögonblick av stillhet. Det var fint. Vi är här imorgon också och åker hem på söndag. Snart ska vi sova, jag längtar redan efter att upptäcka mer av detta ställe. Då ska ni få se!
