I helgen blev det höst för mig. Jag tittade upp och helt plötsligt hade sommaren försvunnit. Men istället får vi detta en stund. På bild en liten bit av Norrviken i Båstad. Jag var där med två vänner. En helg jag längtat efter. Och även om vi har sommarhuse bara en kort biltur bort hinner vi sällan besöka Norrviken. Men det är väl värt ett besök. Det har verkligen hänt otroligt mycket i parken de senaste åren. När vi flyttade hit över somrarna för snart 10 år sen tyckte jag Norrviken var ett trött ställe. Men inte längre! Och vi prickade in en otrolig dag. Det tyckte nog också brudparet som gifte sig där samma dag. Halloween närmar sig. Nästan mysigare än julen. Sa jag det högt? Norrviken har ofta finfina utställningar också, även om jag verkligen älskar att gå runt i parken och få inspireration. Färg och form i naturen sån tidlös inspirationskälla. Inspiration som kan appliceras överallt, det är ju det fina med inspiration men sen trädgårdsintresset växt hos mig så är också en direkt översättning nära till hands. Sen drog vi till Skansen i Båstad. Var alltså på hemmaplan på ett helt nytt sätt. Någon gång per år, och ibland råkar det bli varannat år, försöker vi åka iväg tillsammans. Vi lever olika liv, i olika städer men vi har levt hela livet ihop känns det som, så vi tar alltid vid där vi slutade. Student, förälskelse, hjärtesorg, död, sorg, bröllop har runnit genom oss sen vid var 16. Och det var en otrolig dag även där. Och tur var väl det för Skansen var proppfull med människor. Danskar i synnerhet. Och jag fattar att man vill maxa kapaciteten som företag men fy tusan vad det drog ner helhetsupplevelsen. Jag var inte imponerad. Men av dessa är jag alltid imponerad. Och så är de livsnjutare av rang, ber alltid om utsikt om det inte bara bokades direkt. Eftersom det var så mkt folk så hade vi inte bord förrän 20.45, så vi rensade således minibaren. Dagen därpå låg dimman på. Jag fick en promenad och Marie försöka spa:a utan en miljon folk. Det trodde hon men då var det storstäd och där det inte var storstäd (why on a fullbokad söndag?!) var det danskar som hånglade. Och när jag stod mitt i vår sommarkuliss for vemodet genom kroppen på mig. Jag såg mina barn och alla minnen vi har här tillsammans. Nu påfyllt med än fler minnen, med fler människor jag tycker om. Tack helgen!
