Det blev en ransvik söndag aka en söndag vid havet. Tämligen spontan sådan. Kan verkligen rekommendera ett besök på Ransvik Havsveranda någongång kommande fyra månaderna. Ny med nybyggt tillbyggnad. Väldig tjusig uppdatering mot det förra som jag mest minns som ett charmigt partytält, hehe. Men ser ju hur verksamheten får både längre säsong och mindre väderkänslig med detta. Åt stuvad potatis och gravad lax. Matens startskott för våren. Idun ville bada, men någon måtta får det vara. Så där satt jag och hattkatten (Iduns words not mine) och kastade lite sten istället. Det kändes så oerhört efterlängtat. Att bara få sitta där och kasta sten utan att ha en tid att passa. Våfflan klår inte den vid oss i Kattvik hamn, med god ändå! Algot, min Algot. Som har gått på parkour hela våren och hoppade självsäkert mellan klipporna. Medan mitt hjärta hoppade runt i halsgropen. Kände mig som min mormor. Notera gärna greppet. Här någonstans blev jag nästan gråtfärdig. Av lättnad. Livet har förändrats på flera fantastiska sätt senaste tiden, men inte utan en viss kostnad. Kände mig så in i märgen trött på att ha saker att göra. Jag längtade efter att inte ha några planer så vi kunde göra något spontant. Idag hände det! Sist vi var här låg Idun i magen. Sugen på Skåne i sommar? Här är några fler tips. It's great here. Och även om jag älskar när vi gör saker med andra (det är så in i bomben fint och vårdande att dela minnen ihop med folk man tycker om) så var det väldigt precis lika fint och vårdande att göra någonting bara vi lilla familjen. En dag som luktade försommar, värmde under fötterna och ljusade upp i sinnet. Tack!
