Igår gick vi en morgonpromenad med mitt fadderbarn som numer alltid har svar på tal när han var liten som Algot var jag nitton eller vem vet men då var jag hans hm vad säger man barnflicka? i ett helt år höll vi fest jag minns en gång av många då vägrade han sova så jag lät honom gå upp och ner i pulkabacken tills han inte orkade mer somnande i en snödriva en annan gång råkade polisen gå förbi när han inte ville äta mer då sa jag, ja se vad som händer när man inte äta vill retade honom till fördärv tjivades och tjatade ändå säger han att jag är bäst han är snällare än mig gillar bus fast lagom tänker nästan aldrig på sig själv relationer nu springer han efter min som jag sprang efter honom trixigt för Algot som absolut vill gå själv med sina blonda lockar på sne till sist fick han en kram mitt fadderbarn av ett envist barn äntligen! tricket är att fjäska helt rätt, sa jag livet, bra fint ändå
