Om sommaren är havet, så är hösten skogen. Jisses så fint allt är nu. Sista brinnande sucken och som jag njuter. Brittsommar på det. Helt underbart. Vi har varit i huset och ställt det i ordning för nästa veckas hyresgäster. Nästan så man blir avis, en veckas ledighet låter underbart. Nåväl. Natten till idag sov vi hos Anton föräldrar, så idag gick vi till vårt vanliga svampställe. Efter 10 år ihop känns det ändå helt ok att göra lite anspråk på deras svampställe. I år påminde om de första åren - vi hittade ingenting nästan. Den torra sommaren hade satt sina spår. Lite trist för jag älskar verkligen svampplockning. Jag blir som ett ganska ocharmigt barn. Lika länge som jag kan vara i vattnet och lika mycket som jag kan hoppa upp och ner för flotten på somrarna lika inte givmild är jag när jag hittar svamp. Glädjen när man hittar ett helt sjok med svamp. Mmm. Blir helt hialös. Underbar känsla. Väldigt primitiv och det är helt social accepterat i denna kontext?! Fint ju, hehe. Alla behöver vi får lov att vara lite primitiva ibland tänker jag. Algot var på extra rivigt humör, så skogen passade bra. Rivigt barn kräver sina ytor. Man blir till sist lite matt efter en hel dag av... skäll. Och då menar jag när Algot skäller på mig. "Ät nu mamma", "inte röra pinnen mamma", "inte röra mig mamma", "inte gå mamma", "inte pilla i ditt hår mamma", "inte love you mamma". Men sen igen så är naturen så himla förlåtande. Varm, omhändertagande och lugn. Sånt man behöver ibland. Det är så fint att ha samma ställe att åka till. Förutom vår lägenhet så har jag inte så många fasta punkter i mitt liv. Kanske är det därför vi bott här i snart 8,5 år. Det kommer vara så oerhört påfrestande för mitt hjärta den dagen vi behöver flytta. Det kommer vara uppslitande. Hej min lille son, du är så vacker och underbar. Och störig. Jag önskar att jag var lite bättre på att vara i naturen, det ger ju ändå så mycket. Älskar pildammarna här i Malmö, där springer jag varv efter varv. Måste vara uppe i tiotusentals varv nu. Men önskar jag var lite bättre på att bara cykla ner till havet ibland, omän en stund. Det behöver ju inte vara så länge. Men ofta har jag inte ro till det. Vilket i och för sig är hela poängen. Men det är ju väldigt fint och läkande att kunna vila i en plats. Vi hittade ett par svampar, en knapp tugga blev det. Men fikan var god, sällskapet (o)trevliga (enligt Algot) och färgerna trängde in i varenda cell. Classic söndag!
