Igår satte jag mig på ett tåg - utan Idun. Och så underbart det var. Jag älskar mina barn och ibland kan jag bli vemodig mitt i stunden med dom för jag tänker på att är en sån flyktig tid i det stora hela. Men just nu, mitt i allt, längtar jag mig ibland sjuk efter detta. Att sitta helt själv. Det är hela tiden en balansgång att må bra själv och vara närvarande med sina barn. Men det sista blir det inget av om man inte har det första, så det är en viktig vågskål ändå. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374273,2147374272"] Jag tog tåget till Ystad. Nu har jag åkt dit ett par gånger under våren för det är här ett av mina och Jennys jobbprojekt har utgångspunkt i höst. Ska såklart berätta mer om de snart såklart, men jag vill först att allt ska va påskrivet och klart. Inget konstigt egentligen, men det blir ju lätt lite mellanrum när man skriver om sin vardag. I alla fall, jag kom fram till en helt underbar dag. Detta är Sandskogen i Ystad och jag tror jag ska packa in familjen i bilen och åka tillbaka i helgen. Så bra var det. Ett av mina bästa sommarminnen är faktiskt härifrån. Det var sommaren 2018 när vi kom hem från Bornholm och det var så varmt att alla höll på att svimma i bilen. Då svängde vi av, parkerade bilen och kastade oss i havet. Åt köttbullar, drack coca cola och Algot badade i över en timme. Vi är definitivt sommarbarn at heart, han och jag . Här är i alla fall riktigt fint! Nu längtar jag så hela kroppen spricker efter semester och att upptäcka nya ställen close to home. Tänk om vädret fortsätter såhär, som ett plåster på såren för hela våren. Hoppas! Förra året fick jag så många fina tips av er inför våra dagar i Arild och kullahlalvön. Ska plocka fram dem och välja och vraka. Har ni några to-dos inplanerade? Jag tar tacksam emot alla utflykt-tips i Skåne.
