Vi ska ju testa hyra ut vårt hus detta året till förmån mot annat kul och när det trillade in både en och två bokningar till i veckan så påmindes jag om hur fantastiskt det där huset kan va. Vintern är inte den svängigaste årstiden att ansvara över ett hus. Jag vet inte varför men ibland kan jag verkligen tycka att ett hus är ett lasttung ansvar. Känner inte alls igen mig i alla husdrömmar som florerar där ute och i all sommarhusromantik man läser om. Kanske är det sommaren man romantiserar mer än huset, vad vet jag? Men vad jag vet är i alla fall att oron kan ligga tung på mina axlar ibland. Kan känna mig allt för ung för det här. Och så skäms jag lite när jag känner så eftersom jag vet hur oerhört fint det är att vi har möjlighet att ens ha ett hus. Tacksamhet och skuldkänslor är inte alltid på varsin sida av myntet antar jag. Utan dansar ofta tätt tillsammans. I alla fall i mitt liv. Hur som. Jag är inte den mest klockrena husägaren med andra ord. Men så kikade jag på bilder från förra året och all sommar sköljde över mig. Tacksamheten och glädjen. Inte minst när jag insåg att det bara är 1,5 månad tills det är prick ett år sen dessa bilder togs. Solen kommer skina igen. Håll ut!
