Jag sörplar det Anton kallar "tjära" i skrivande stund. Snabbkaffe alltså! Jag drömmer om att öppna upp en kaffebar som bara serverar snabbkaffe. Skoja bara, men åren med små barn har typ gjort att jag rent av gillar mitt snabbkaffe. Vilken revansch denna vecka fick. Alla barn är på förskola, skola och jobb och hösten har sällan varit så vacker som precis denna vecka. Jag ska snart bege mig ut till parken där jag ska träffa Algot och hans kompis (och kompis mamma). En vanlig liten solig fredag i livet, alltså. Men jag ville säga ett snabbt hej. För jag vill ge er ett litet överväldigande tack för all respons på förra inlägget! Det skrivs rakt från hjärtat, jag hinner inte med stavningskontroll, att läsa igenom eller sova på saken. Fingrarna brinner och känslorna måste ut - så tack för ni lyssnar, ta hand om och har ett samtal med mig här <3. Idag när jag cyklade hem och tänkte på er så fick jag en idé till en podd i ren extas av tanken att det faktiskt är en liten pratstund vi har här inne varje dag. Om jag någonsin vågar att starta en podd så vet jag i alla fall vad det ska heta.
