Slutet av december till mitten av januari är ett enda maraton av födelsedagar och högtider i denna familjen. Antons pappa fyller år på annan dagen, Anton den 6 januari, Idun den 12 januari och barnens kusin Johannes den 15 januari. Alltså en enda stor fest i början på varje år från och med förra året. Skål! Anton fyllde 35 år häromdagen. Det är hans 13:e födelsedag vi firar ihop. Det blev ju ingen grandios fest som hade varit kul men det blev årets första semla och bukett tulpaner. Det är tradition här hemma att till Antons födelsedag är julen slut och våren tar vid. Det är en skön övergång. Jag gav honom det jag själv önskar mig mest, hehe. Egentid och miljöombyte. Idag åker vi två dagar till Rörbäck Forrest Retreat och har ett helt hus helt själva ute på landet. Där lagar man all sin mat själv och njuter av miljön ute, så det kändes som en säker sak att göra. Även om presenten kantades av ett sting av besvikelse när han med tindrande ögon frågade "vem ska ha barnen". Eh... dom ska med... grattis på födelsedagen! "Det är helt sjukt att jag blir 35 år, jag var ju nyss 27", har varit en stående inslag här hemma de senaste dagarna. Och jag får hålla med att de senaste 5 åren har gått helt sinnessjukt snabbt när man tänker tillbaka. Åren klumpar ihop sig och det är svårt att komma igång när vad var. Men med lite snabb huvudräkning inser man hur otroligt mycket som har hänt på 5 år. Det är enkelt att raljera i efterhand, men varje år har verkligen haft sin egen mening. Grattis älskling, till ännu ett år.
