Det är ljust när jag cyklar hem känns skönt även om vinden slår hårt mot ansiktet det är som att våren vinkar till oss där borta någonstans Måndag, igen åt lunch med Anton drack en kaffe i solen kändes nästan som förr när vi var unga båda i skolan med stora drömmar ibland saknar jag det det naiva, storhetsvansinnet vi kan bli vad som helst arrogansen vi var bäst dagen går och jag möter Anton på förskolan hela vägen hem är en skrikfest från Algot dårå trött och hungrig som han ärvt dubbelt upp från hans föräldrar svetten rinner på oss alla tre när vi väl är hemma jag fyller handen med godis fast jag sa att jag inte skulle tuggar knappt innan jag sväljer i ett kort ögonblick hinner jag tänka fantisera hur det hade varit om jag inte haft barn nu tänk vad jag hunnit med blir avundsjuk på de som kanske till och med hinner slappna av är i rörelse hela dagen det försvinner ju sekunden jag sjunger imse vimse spindel och han gör rörelserna eller pussar mig på munnen när jag låstas sova jag är aldrig trött när han slänger sig runt min hals vill aldrig vara någon annanstans när han kryper upp i vår säng jag ångrar ingenting men det är inte samma sak som att man inte kämpar för att räcka till
