<p style="text-align: left">Jag har sovit på hotell i helgen. I natt är min sista av tre. <br />Använde att jag skall sluta amma som ursäkt men helt ärligt bokade jag rummet mest för min egen skull. <br />Det var lättare att säga att jag skall sluta amma än att försöka förklara att jag håller på att bli sinnessjuk av att inte få sova och att aldrig få vara ifred. Dumt att det skall vara så. </p> <p style="text-align: left">Vi förväntas klara av så in i helvete mycket. </p> <p style="text-align: left">Jag skämdes när jag bokade hotellrummet. Som att jag inte är redig nog att klara av det här livet. Jag trodde det skulle vara lättare att stå på sig, men i en del av mig sitter skuldkänslorna i ryggraden. <br />Jag är inget undantag. <br />Konventionerna tvingar sig på mig och gör det ibland svårt att tänka. Jag kan känna mig som en misslyckad pöl på marken när jag inte lever upp till förväntningarna. <br />Hotellrummet kändes som ett nederlag, fast jag egentligen tycker att ett hotellrum borde stå redo för varje mamma som vill. <br />Under min graviditet vaknade jag flera gånger per natt från början. I slutet en gång i timmen och däremellan var jag tvungen att sova halvsittandes pga svår halsbränna. Sen födde jag barn, prylade kroppen och sov inte på 48 timmar. <br />Efter det gick maskineriet på ren adrenalin. <br />Ändå verkar tre nätter utan barn orimligt. <br />Omammigt. </p> <p style="text-align: left">Var är rimligheten i det?</p>
