Jag älskar denna vy, torget framför konsthallen. Nu har vi bott så länge på samma ställe att vi verkligen sett allt växa fram. Minns förfäran över skulpturerna, men nu är de en given del av kulissen i vårt kvarter. Går man över gatan så är man mindre än en minut från Iduns förskola. Jag har gått där i fem+ år nu, och vet hur snabbt jag måste gå för att komma i tid. När jag var gravid med både Algot och Idun så var en målbild jag hade i huvudet, att se dem springa i fontänerna här. Lekplatsen Spiralen, där har vi spenderat så många timmar att det nästan känns som ett andra vardagsrum. Här har vi tränat kompisar, ramlat och fått en gunga i huvudet. Ätit bananer och så många glassar från seven eleven att de nog skulle gå i konkurs om vi flyttade. Prunkar hoppfullt på våren och är som en varm kram på hösten, trots att det egentligen är en ganska tråkig lekplats utan varken rutschbana eller något att svinga sig i. Men jag vet att jag kommer sakna detta stället när barnen helt plötsligt vill göra något annat. Denna hösten kommer gå till vabbhistoria. Det är nästan så jag har lust att införa restrektioner inom familjen igen. Nu kommer ett halvår av kanelbullar från Gateau istället för glass från seven eleven. Men så länge de äts på lördagar i solen och inte på regniga tisdagar så är jag nöjd. Lovar att inte kräva mer av hösten och vintern!
