<div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Vi är hemma! Någonstans mellan den tionde flygningen och sjutusen tidszoner är vi äntligen hemma. När vi kom hem till Malmö i onsdag och klev in på Kapellplan blev jag så lycklig att jag sa hej till allt i lägenheten. Hej till vår underbara lägenhet och hejdå till 55 liters ryggsäcken. Så. himla. skönt. Att slippa packa upp och ner sina saker kommer på en välförtjänt andra plats, men allra skönast med att vara hemma är att vi kan sova i vår egen säng! </div> <div>Problemet är väl det där med att sova. Det är vansinnigt egenligen. Man somnar vid tio av ren utmattning (att vara vaken 24 timmar i sträck gör det med en) och sen vaknar man två på natten som om det vore sju på morgonen. Anton ligger och pratar om att han skall ut och springa när det blir ljust, baka bröd, göra pasta och fånga dagen. Jag säger att han kommer inte springa när morgondagen kommer. Han är med jetlag och då springer man inte.</div> <div> </div> <div>Så, hur känns det att vara hemma? Jag har ingen aning. Jag känner mig tjock av trötthet, som om sömnlösheten är en fluffig dunjacka mellan mig och verkligenheten. Jag skall reflektera nästa vecka, lovar. </div>
