Dagstankar | Christin Clausen Bruuns blogg

Jag är så trött att klockorna nästan stannar. Väskan är packad än en gång - det tar inte jättelång tid innan man tröttnar på allt kånkande. Vagn in, vagn ut. Men för varje gång väskan packas så lär jag mig. Ta inte med det, men glöm för guds skull inte det där. Vi skall åka till England imorgon, hälsa på familj och visa upp Algot. Jag är lite nervös för flygturen. Algot är visserligen är medgörlig bebis, klagar sällan när vi drar med honom på ditten och datten men igår hade han sitt första riktiga, megaförbannade utbrott när vi var utanför hemmet. Hehe, ursäkta, oj, gör det lite ont i öronen, hehe, ja, hehe men bra att ungen vet vad han vill i alla fall. Hehe. Oj ja, nej nu skall vi nog gå. Hej hej. När Algot får nog och sätter näven i bordet låter det som om någon sätter på en trött motor, klick, och sen accelererar han så in i helskotta. En sur jäkel har han varit de senaste dagarna. Men det visade sig att han hade en fis på tvären. Bokstavligt talat. Vår glada Algot kom tillbaka sekunden han fes en bajs rakt på väggen. Jaja. Man lovar sig själv att aldrig bli en sån där som pratar bajs hit och dit men jo det skulle man visst bli. Fast sen igen, när man har upplevt en bajs i den farten, så är det värt att uppmärksamma. Bilderna har för övrigt väldigt lite med inlägget att göra, de är tagna när vi besökte tjolöholmslott, men tänkte att de kunde gottgöra bajssnacket. Vi har också varit på Lunds universitetsjukhus idag och kollat Algots (stora) hjärna. Inget fel på den inte, inte en vattenskalle i sikte, utan bara en vanlig hjärna i lite större hölje. Lättnaden alltså. Jag tar vilken skit som helst så länge Algot mår bra.