Mitt nagellack har flagnat håret är sprött näsan röd väskan packad, solkrämen är slut huden smakar forfarande salt från veckans sista dopp snart går flyget hem hemma blommar vallmon nästan i överflöd väller över, tar över ett hugg av hemlängtan längtan efter huset äntligen våra vallmo känner det bekanta gnaget i magen borde jag varit där istället för här? Samma känsla som jagat mig hela våren att inte räcka till vara tillräckligt vara tillräcklig bägaren som rann över Algots blonda lockar guppar i ögonvrån han är glad, tjoar och spelar tärning med Anton eller ja, kastar tärning bra Algot, jaaa, igen! vad lär vi den ungen egentligen jag behövde komma bort till någonstans där bara vi finns här har vi badat, lekt med sten hink och spade och somnat halv tio varje kväll med sand mellan tårna Den här veckan har varit kanske inte en nystart sånt är ändå överskattat men kanske ett skiljetecken mellan då och nu En punkt för sömnlöshet, ångest vårdcentraler, desperata rop på hjälp och milslånga nätter puh, vilken vår har knappt orkat erkänna det men fan då vad det varit tufft jag hoppas jag ser tillbaka och tänker på den här resan resan till Sardinen som den gången då vinden vände
