<div> </div> <div> </div> <div>Vi har hunnit packa väskan två gånger sen vi kom hem, mindre än ryggsäcken men ändå. Jag antar det är så det blir när man har människor som man gillar utplacerade lite här och var. Dagarna går bekvämt och bestämt framåt. Livet tillbaka hemma har varit som att träffa en vän man inte sett på år och dar men där allt ändå är lätt och naturligt när man väl ses. Eller som att cykla en cykel.</div> <div> </div> <div>Det är bara 1,5 vecka sen vi kom hem men vi har redan hunnit bli bjudna på flera middagar och bjudit in till ett par. Jag har haft ont i huvudet som en annan tonåring två gånger och varit både i Helsingborg och Göteborg. Jag har träffat minimänniskor som bara på tre månader gått från bebis till barn (dem blir stora så fort!) och säkert fikat allt för mycket. Idag kom jag hem från Göteborg där jag firat att en av mina äldsta vänner skall gifta sig. Vi sjöng in hennes stundande bröllop med Lena PHs 'det gör ont'- ni hör ju vilka tonårsfasoner. Men helt klart värt både huvudvärken och förlusten av en och annan hjärncell. Imorgon skall jag träffa en kär väns andra (!) dotter. Jag tror nästan inte på att hon finns förrän jag sett henne, så knäppt det känns. Utan att man behöver be om det går livet framåt och vidare. </div> <div> </div> <div>Det som fortfarande är ogjort och som påminner oss om att det bara var ett litet ögonblick sen allt var annorlunda och onormalt är det mest vardagliga och oglamorösa fenomenet - tvätthögen. </div> <div> </div>
