Vi börjar detta kapitel tillsammans med en dos vardagsrealism. Why not. Låt oss bara riva av plåstret! Det är allmän stressig stämning här hemma på grund av att vi ska flytta. Det är ett för jävla lyxproblem, jag vet, men de galopperande känslorna ställer ändå till det här hemma. Som igår, när både jag och Anton såg i kors för att vi projektlett saker med den nya lägenheten och våra jobb och vi totalt tappade det på Algot för han vägrade att äta kycklingen som vi bränt till middag. "Jag har haft en jättejobbig dag", snyftade Algot och berätta om något som hänt på skolan. Sen var jag och Anton som två små, glufsiga hundvalpar som sa förlåt och undrande han ville ha något. Vad som helst för mamma och pappa älskar dig, du vet hur mycket vi älskar dig eller hur? Dessutom tog jag min tredje spruta igår och låg och hade frossa hela natten. Min kund frågade mig idag om jag var trött eftersom jag envisades med att förklara deras produkt som "sömnlös" i alla mina texter. Jag menade förstås att de har en sömlös lösning, men jag antar att min sömnbrist kände för ett pratical joke. Tack för alla meddelande och kommentarer om bloggen och flytten hit. Jag läser och de värmer, även om jag inte har svarat på allt än. I tisdag satt jag och pillade mig i näsan när det ringde på dörren. Jag hade glömt att en forskningsassistent från Lund skulle intervjua mig till en studie om influencers. Sammanlagt pratade vi i över 4 timmar om yrket, väldigt intressant även om jag inte nödvändigtvis kategoriserar mig huvudsakligen som en influencer. Men visst doppar jag tån i bland. Varför berättade jag detta? Jo, dels för att det symboliserar min vecka hittills. Har inte haft koll på någonting, glömt saker och släckt bränder. Och bakom kulisserna har också hjärtat rusat för andra saker än de där ilandproblemen om stressen att flytta från en härlig lägenhet till en annan härlig lägenhet. Vilket påminde mig om när forskningassistenten frågade mig om vad jag inte skriver om på bloggen. Det var enkelt att svara på. Om andra människor i min familj ibland, för deras historier är inte mina att berätta. Men det gör att det ibland saknar pusselbitar i mina dagar. Idag är en sån dag.
