Man märker att naturen börjar bli trött nu står inte lika stolt, färgerna inte lika påträngande åkrarna skördas löven faller så låt er inte luras bilderna är en månad gamla då det fortfarande var lite mer mitt i sommaren när vi gick en promenad mellan regnskurarna runt våra kvarter bland hortensior alpackor och en stormigt hav naturen visst, så himla svårslagen ibland men just den här promenaden minns jag mest för att den var så himla anspråkslös det var inte svårare än att vi hade tråkig vädret var för dåligt för att bada, för fint för att låta bli vankade fram och tillbaka vad ska vi göra? uppmanar Algot till kreativ lek medan vi själva glömt bort enkelheten, nyfikenheten bortom telefonen kastar ner en banan, snörar på musätna skor en vattenflaska inte svårare än så när vi kommer tillbaka är jag fylld av en känsla av frihet inga krav, inga måsten bara en fot framför den andra och det var nog i en vardag där jag kämpar med att känna mig precis så, nog och tillräcklig bra som jag är så är stunder som den här känslan av att fylla lungorna med frisk luft inte behöva kippa efter andan ovärderliga