<div> </div> <div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Jag vet inte om det är för att det är sista veckan nu, men jag och Anton har gått in i totalt semester-mode (tänkvärt att det tog hela 11 veckor!) Vi sover till kl 10 (minst!) äter exakt samma frukost (lunch?) varje dag, ligger på stranden ett par, tre timmar, går upp till rummet och hänger i våra tjocka vita frotéhanddukar, sen går vi ner och badar tillsammans i högvatten ett tag och så går vi och lägger oss ett par timmar efter middagen. Skönt. </div> <div> </div> <div>Innan vi kom till USA tänkte jag, trots fetma-epidemi, att folk skulle vara snygga och, som man säger, beach-ready. För att vara frank så trodde jag att de skulle vara smala. Som stickor. Visserligen är stilen här i Miami sjukt ful och lite för bodylicious för mig men något som slagit mig är att alla storlekar verkas finnas på Miami Beach och alla verkar ha kul. Tjock, smal, mullig, bullig, celluliter, grå, vit, röd, prickig - alla får vara med och alla har minimalt med kläder på sig. Det kanske oj:ar och oroar sig tyst i huvudet men mig lurar dem vart fall. Här är det ingen som lägger en handduk över magen, ingen som sitter löjligt rak i ryggen för magen inte skall vika sig som ett pappersflygplan, nej i Miami svankar man tills man nästan knäcks på mitten och vill man inte ha ett foto av sig själv, oavsett storlek, ålandes vid vattenkanten så är man en knäppis. Eller svensk. Jag säger inte att skönhetsindustrin inte härjar här men vad jag vet är att veckan på Miamibeach har inte varit lika kroppsfixerad som andra stränder ibland kan vara. Att ta lite av Miami med hem till Sverige skulle inte skada. </div>
