Igår fyllde jag 35, i lördags firade vi med stor fest, men igår var min faktiskt födelsedag. Den började bra. Fick ett paket i huvudet (bokstavligt talat alltså, Idun slängde den på mig) och god, god frukost. Sen gick den utför. Dagen alltså. Fick ett fint halsband Blue Billie som jag önskar mig, tack lilla familjen. Sen gick jag på en The Conference här i Malmö, fick något slags ägglossnings-anfall (måste kolla upp de där krämporna) och total vardagsrealism hemma. Jag vet inte hur man skriver om barnsliga besvikelser utan att framstå som en tönt, men samtidigt, så längtar vi efter fler nyanseringar i rapporteringen om livet. Så här har ni dem, färgerna alltså. Första dagen på The Conference, och även min första i sin helhet, kände jag mig ringrostig. Vet inte om det är pandemin eller min personlighet. Kanske båda, men under pandemin kom jag på att jag hatälskar sociala tillställningar. Knarkar hemmets trygga vrå mer än jag velat erkänna. Men grejer som detta är härligt på så sätt att man trampar upp ny mark, men jobbiga på så sätt att man inte har en jävla aning om vart man är. Det blir helt enkelt lättare nästa gång, när man känner igen sig. Jag kastade om siffrorna på SMHI när jag vaknade eller körde något slags önsketänkande. Så när jag stormade in i jeans och jacka tittade min chef på mig och sa "det ska bli 26 grader idag". Kanske kan jag skylla min fis-ljumna inställning denna dagen på jeansen? Men det är i alla fall ett par Rib cage från Levis som jag rakt av härmat från min granne. Inget att klaga på där. Hej från toalettpausen. Första dagen lämnade jag med ganska tung känsla eftersom det varit ganska tunga ämnen om framtiden som.... inte såg så ljus ut. Om min dag var väder, så är det nu åskan börjar dra ihop sig. Ägglossning, svettiga jeans och brutala insikter om framtiden, snart klarar jag inte mer! Anton försökte med kakan, det gjorde han. Men sen började Idun skrika för något totalt osammanhängande och sen var det kört. Åska, dunder och storm. Ingen romantiskt middag, skrikande barn, ägglossning och annat smått och gott PÅ MIN FÖDELSEDAG. Besvikelsen. La mig i sängen och grät, somnade halv nio och så var den dagen över. Anammade 5:åringen i mina 35 år och levde ut känslorna. Men så fick jag kanske den bästa presenten som finns, födelsedag eller ej: en ny dag! Idag alltså. Preppade väskan med Snickers, tog sommarkläderna och pausade fräckt precis när jag behövde det. Och så kändes allt lite mer bekant än dagen innan, vilket var ett plåster på såren. Konferenciern på The Conference sa till en av talarna när hen skulle gå av att "It feels like you broke my brain" och på något sätt sammanfattade det dagarna ganska bra. Jag gick inte hem med den bekanta känslan av att vara uppfylld av inspiration utan mer ett... "huh" och inte riktigt vet vad jag ska göra av insikterna, funderingarna och lärdomarna än. Vet inte i vilket sammanhang, i mitt liv, i jobbet, i vardagen jag ska införliva dem i än. Men samtidigt fick jag lusten att logga in här, säga hej, babbla och leva ut något. Så jag antar att det är en typ av inspiration, i en ny form. Så säga vad man vill men det har varit en vecka proppfull av känslor, nyanser och inre liv. Inte så pjåkigt för att bara vara onsdag. Tack livet!
