Godmorgon! Hela vår helg ställdes in när Algots öga svullnade och han sov som en kratta. Sen sov jag som en kratta och ja, här är vi nu. Men livet med barn tvingar ändå ut en i alla fall en gång om dagen, speciellt när man bor på 70kvm och har ett barn som har minst 150kvm spring i benen. Så ut vi gick igår. Jag drog på mig mina favoritbyxor från Stine Goya som jag köpte förra året och som hade behövt ett strykjärn. Tycker så himla mycket om dom här byxorna btw främst för dom är sköna men allra mest för att dom är sköna i kombination med roliga. På med en tröja och så är man klar. Matchade med min mega-reafyndade myströja från Baum und Pferdgarten. Däremot var det svinkallt ute. När vi kom hem pratade vi om vilken bra dag det hade varit på andra sidan årstiden. En dag när man cyklar i parken, äter falafel på en bänk och köper med sig kaffe har en helt annan klang på sommarhalvåret. Och så sov jag så himla dåligt i natt. Eller jag sov inte alls. Somnade halv fem, upp klockan halv åtta. Ägglossning. Har jag otur har jag så extremt svårt att sova vid ägglossning och precis innan mens. Och efter mitt helvetesår 2016 så blir kroppen snabbare urlakad these days. Så två nätter med typ obefintlig sömn gör att alla ologiska känslor får fritt spelrum. Jag borde fattat det igår när jag inte orkade publicera det här inlägget pga av "jag är ful" eller när jag satt och provade mig fram med nästa inlägg och nästan började gråta för allt blev så vansinnigt kasst. Eftersom jag är kass. Eller när jag ryter åt Algot för att han kastar sig oväntat och lite burdust men handlöst kärleksfullt på mig. Då känner man sig inte som världens göttigaste person kan jag meddela.
