<div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Idag har vi varit hemma tre veckor. Det känns så knäppt på så många sätt. Undra hur länge jag kan få lov att tjata om resan? Ett litet tag till kanske? I alla fall här? </div> <div> </div> <div>När jag går i skolan mäts tiden tydligt i inlämningar, seminarium, deadlines, röda dagar (om man har tur!) och tentor. Det är också tydligt vem som lämnat skolbänken och äntrat arbetslivet för de personer pratar i exakta och numrerade veckor. "Vad skall du göra v.33 förresten?" Va? Vem? Vecka trettiotre säger mig, som student, absolut ingenting.</div> <div>Denna våren har mätts i odefinerade men ack ändå begränsade veckor. Utan att jag egentligen bestämde mig för det räknade jag veckorna när vi var iväg. En vecka, två, fyra och helt plötsligt var det bara tre veckor kvar. Livet bestod av stycken och destinationer. Jag har nog lite svårt att släppa räknandet och nu är det alltså tre veckor sen vi kom hem. Ingen tid alls och ändå hur mycket som helst. </div> <div> </div> <div>Jag har inte tittat på våra bilder sen vi kom hem. Jag är lite rädd att jag skall lägga mig ner och storböla på golvet, som om jag förlorat en kär vän. Det kanske låter överdrivet och dramatiskt men det var verkligen så fantastiskt. Hemma kommer också bli bra, det vet jag, snart. Jag skall bara hitta ett fint ställe att lägga alla minnen på. </div>
