En promenad, trettioårsfest och lite sol på det

I fredags hade jag varit inomhus i två dygn med några enkla undantag. Men att promenera till Ica är inte att vara utomhus. Så när jag låg klarvaken natten till fredag kokade jag ihop en teori om att bristen på frisk luft var anledningen till min sömnlöshet. Det kan ju inte vara hälsosamt att bara andas elementvarm, torr luft. Anton hann knappt vakna innan jag stod i hallen med skorna knutna. Alltså, jag klandrar inte mig själv för min inomhusvistelse. Det är ju fullständigt oaptitligt att vara ute just nu. Vi promenerade till Malmös kargaste plats. Den råa miljön kändes stämningsfull och passande. När vi kom fram var vi minst sagt vindbitna. Den neurotiska delen av mig skrek till Anton att han skulle hålla hårt i vagnen. Så mycket blåste det. I den vita byggnaden längt ner åt vi lunch. Förrvirrade stapplade vi mätta ut i solen. Över en lunch hade kajen förvadlats till en solbrygga och jag var tvungen att öppna jackan. Okej, visst det blåste lite fortfarande. Men ändå, vi hade inte sett solen på en evighet. Hur som var vi överrens om att det här är en utmärkt plats att fira Antons trettioårsdag. På Malmös malmöigaste plats.