Så blev det tisdag och vi fick bita i det sura äpplet. Ingen kommer ändå komma ihåg vad det var vi inte hann göra idag om ett år. Eller nästa vecka för den delen. Men det fina var i alla fall att vi bestämde oss för att dela vabbdagen, jag och Anton. Rätt ska va rätt osv. Jag tog förmiddagen och bestämde för att lyxa till det. Jag är vuxen så jag bestämmer. Kom till ett snöigt Lund. Så knäppt vilken skillnad en liten tågresa på 20 minuter gör. Vi var ju i Lund för att dubbelkolla Algots hörsel efter att han fick rör i öronen i höstas. Tyvärr fick han inte godkänt, så öronresan fortsätter. Tillbaka till läkaren. Såklart vill man att ens unge skall vara kärnfrisk men måste ändå säga att jag är så himla glad för sjukvården till Algot. Än så länge har dom inte svikit honom på något sätt och nog ska vi lösa hans hörselproblem också. Men klart trist att han fick underkänt. Vi stack inom Antons jobb och åt lunch där för att kolla på det nya kontoret. Anton jobbar ju som arkitekt i Lund. Gullig bild, visst? Kändes som någon slags outtalad målbild. Eller som att ens liv plötsligt gick i ett ögonblick. Att man själv nyss satt på sina föräldrars kontor och nu sitter Algot på våra. Knäppt och rörande. Tog en kaffe och semla på Lunds bästa fik sägs det - Love Coffee. Är villig att hålla med. Dessutom väldigt mysigt ställe. Extra kul såklart eftersom det är Antons vänner tillika kollegor som ritat inredningen. Hoppas det inte är sant - Med vänlig hälsning, lider av dödsångest. Lund kryllar av färg. Gamla städer alltså! Sprang runt såhär idag! Tur man hittade en matchande vägg. Sånt kan faktiskt göra min dag lite bättre. Puss och tack för du orkar ta bilder på mig stup i kvarten. Även om dagen ändå slutade ganska mysig så kändes den trots allt lite strulig. Och helgen som var så lång att jag kände mig lite nerslagen när jag insåg att det bara var tisdag idag. Bestämde mig för att rädda situationen med vårblommor. Funkar varje gång.
