<div> <div> </div> <div> </div> <div>Godejesusmildegud så skönt det är att vara frammme. I Te Anau i Nya Zeeland vill säga. Vi har suttit på en buss i 11 timmar idag. När jag säger det högt i mitt hvuvud så fattar jag inte riktigt att vi faktiskt satt så länge på en buss. För skolrese-veteranen Anton var det väl småpotatis men jag som inte ens kan läsa ett sms på en buss utan att krälas trodde jag skulle dö. Men som tur var gjorde jag inte det. Så jag kommer fortfarande hem första maj! Med nya ret i bagaget dessutom. Anton säger att jag måste träffa typ rolf, peo eller gudmund snart för annars kommer han dö av allt ret som spirar ut ur örnen på mig. Tiller som undrar hur jag och Anton kommer överrens tjugofyra-sju: det går strålande!! Vi lär varandra galenskaper varje dag.</div> <div> </div> <div>Vi kom till Nya Zeeland för ett par, tre dagar sedan. De första spenderade vi i Christchurch. Det var fascinerande och lite sorligt för staden var mer eller mindre en spökstad efter jordbävningarna för ett par år sedan. Det var sjukt hur mycket som fortfarande var avspärrat om inte helt borta, som om det aldrig funnits. De hade byggt en liten del av centrum..av containrar. Så alla affärerar och kaffér var i en container. Det får bli ett annat inlägg för bara av det vi såg, förstod vi att den staden antagligen aldrig kommer bli detsamma igen. </div> <div> </div> <div>Nu är vi som sagt i Te Anau. Vi skall påbörja en tre dagars vardring imorgon, kepler track skall vi gå! Ett tips för den i eller som skall till Nya Zeeland är att boka hyttar och turer i god tid! Milford track, som är den mest kända turen, var fullbokad hur länge som helst när vi kollade tre veckor innan. Lite trist men vi har hört från många att kepler track är näst bäst. Och vem gillar inte näst bäst? Vi bor på ett fint motel (ja, motel) med två spisplattor. Vi sprang till affären, köpte potatis, sa inte ett ljud till varandra på en halvtimme, åt potatismos, nej, vi mer badade i potatismos, drog en djup suck och sa "det var gott". Alltså, så gott det var!! Att få laga mat själv och få en så enkel sak som potatismos är lyx på resande fot. </div> <div> </div> <div>Just det! Vi har hunnit vara i Sydney ett par dagar också! Det måste ni ju får se (i ett annat inlägg).</div> <div>Att stå framför operahuset var faktiskt mer surrealistiskt än vad jag trodde det skulle vara. Mest för att jag liksom hade bestämt i mitt huvud att jag nog aldrig skulle komma till att åka till Austarlien men sen så stod jag där ändå. Livet alltså, bra roligt är det!</div> </div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div></p> <div> <div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div>
